Nu när våren gör sitt intåg kände jag att jag ville göra ett nytt försök med det där brödet som jag har misslyckats med ett antal gånger... skam den som ger sig, tänkte jag.
Jag har fått en ny vete-surdegsklump av en kompis. Provade den för några veckor sedan (med samma dåliga resultat...), men jag vet från min kompis att hennes surdegsbas är pigg, så jag måste ju prova igen.
Så igår satte jag en surdegsgrund ännu en gång och satte in den i ugnen. Enligt receptet ska det ta runt 12 h för grunden att bli tillräckligt pigg för att kunna bakas på. Eftersom det har varit segt att ta sig de tidigare gångerna, misstänkte jag att det skulle kunna ta längre tid än så, så jag chansade och rörde ihop grunden redan kl 18. Skålen satte jag in i ugnen och tände ugnslampan.
Efter 13 h var det fortfarande väldigt få bubblor i min skål, men varmt o gott i ugnen. Efter 17 h såg det ut så här i min skål:
Det började kännas som chokladmousse, så jag tänkte att det nog var dags att sätta en deg... Degen blandades till och for in i ugnen igen, där skulle den jäsa i 2-3 h, vilket gjorde att hela bakningen skulle krocka med ett födelsedagskalas på eftermiddagen. När jäsningen var klar, var det dags att åka iväg, så degen åkte ner i brödformen, en vetekudde värmdes och allt stoppades ner i en kylväska och det blivande brödet fick följa med på kalas!!!
På kalaset jäste brödet fint och ugnen lånades till gräddningen. Det såg så fint ut i ugnen, stor skillnad i storlek från de andra gångerna. Brödet togs ut, svalnade och fick följa med oss hem.
Väl hemma kunde vi inte låta bli att äta av brödet till kvällsmat... SÅ himla gott att halva brödet försvann i ett nafs... Visst blev det väl fint!? Nästa gång är det nog bäst att göra två bröd på en gång :)
Slutsatsen är alltså att min surdeg gillade vårvärmen och 21-25 grader i ett soligt kök än som vid de andra gångerna då det var massor med minusgrader och 17-19 grader i köket. <3
